oboyleken: november 2009

Photoshoot med Carro <3

Var med Carro idag, och vi tog kort :D

Music ON

World OFF

While I'm killin' time, being lazy.

Lättja är den synd jag begått flest gånger.
Själv är jag seg på att börja göra saker, jag skjuter gärna upp det så att saker inte blir av.
Men när jag väl sätter igång så håller jag verkligen igång.
Som typ förra hösten när jag tränade, gick en 40 minuters promenad och gjorde sit-ups morgon och kväll.
Då var jag duktig.
Men som sagt, jag är seg på att starta det, men när jag väl börjar då är det inga problem ;)

Detta var den sista dödssynden.
Är inte helt nöjd med alla bilder (är väldigt missnöjd med Girighet och Lättja, Fåfänga-bilden var mycket snyggare i mitt huvud än vad den blev när jag tog den kan jag passa på att säga med.).
Men övning ger färdighet, eller nåt ;)

Alla smarta människor har redan listat ut att 'huvudtemat' på varje bild är händer.
Min hand är med på alla bilder.
De ännu smartare har listat ut att alla bildrubriker är låttexter.
Hur smart var du? :p

Take off our clothes, we look better undressed

Lust vet jag inte vad jag ska tyck eller säga om.
Men om det finns en synd som varje människa någon gång begår så skulle jag nog säga att det är lust.
Så det gör oss alla till syndare, vare sig vi vill det eller inte.
Så vilken religon eller vilket utseende vi än har, så är lust den synd man inte kan undvika.
Tror jag :p

Show me what it takes to be a real rich bitch

Girighet och begäret att ha mycket pengar är det som förstör vissa människor.

Man jobbar för mycket för att träffa sina barn eller vänner.

Ibland när man kämpat som hårdast för att få mycket pengar, så har man tappat det som var anledningen att man ville ha pengar från första början.

Man behöver inte ha mycket pengar för att vara rik ;)

Hollywood refusing to eat, can't stand up on your own two feet

Fåfänga är nog det som 9 av 10 personer är.

Vi påverkas varje dag av denna 'utseendefixering', i form av reklamskyltar på kanske framför allt tjejer med smala kroppar.

Visst är det roligt med utseende, men har vi inte börjat gå för långt?

Plastikoperationer, bröstimplantat, fettsugning etc.

Vi vill bara vara mer och mer perfekta.

Men att ha brister är bara mänskligt, så vad vi strävar mot är egentligen att vara omänskliga, eller va?

Om alla var perfekta, hade alla varit likadana.

Men nu har vi alla våra brister, och vi är olika.

Det är därför vi hittar och umgås med folk som tycker om oss hur vi än ser ut.

Många har dåligt självförtroende och tycker inte att de 'räcker till'.

Men sanningen är att vi kommer alldrig räcka för oss själva.

Men vi räcker till för andra, och andra räcker till för oss.

Så då bör vi tänka på vad som är viktigast.
Att räcka till för oss själva, eller att räcka till för de vi tycker om?

Alla är inte vackra på utsidan.

Alla är inte vackra på insidan heller.

Men alla är vackra på något sätt, för någon.

Även om spegelbilden inte visar vad man vill se.

Så ser någon annan, precis den de vill se.

I love to eat it's in my genes. Those models can't compete, I'm a woman no skinny doll

Frosseri är nog det som många människor idag lider av.
Vi ser mycket på TV om folk som äter fel mat i fel mängder.
Så vad är då rätt mat egentligen?
Jag tror helt ärligt att äter man mat i rätt mängder finns det varken fel eller rätt.
Visst finns det mat som är mer rekomenderat än annan.
Men jag skulle nog inte påstå att det finns någon mat som är 'fel' (i rätt mängder då såklart).
Sen finns det ju även raka motsatsen till Frossa, anorexia.
Vilket inte heller är hälsosamt.
Men vilket är värst då?
Äta för mycket, eller äta för lite?
Jag kan själv inte bestämma mig riktigt.
Men äter man mat i rätt mängder så tycker inte jag att det spelar någon roll om man äter lite glass då och då.
Lite kött på kroppen har ingen dött av.
Även om man själv kan tycka att man har lite 'för mycket' här och var på kroppen.

I hate you even more than I hate myself

Vrede och ilska, är nog en ganska 'farlig' känsla.
Man kan tappa kontrollen över vad man gör och göra saker man aldrig kunnat tänka på innan.
Men vilket är 'farligast' att själv vara arg, eller att göra någon annan arg?
Det finns ju olika 'nivåer' vrede.
Grinig, sur, arg, ilsken, förbannad. Men vart går gränserna för de olika stadierna?
Hur långt ska man gå för att räknas som förbannad?
Jag tror att det varierar från person till person.
Vissa blir lätt 'arga' och når snabbt upp till 'förbannad'.
Medan andra har "lång stubin"(eller hur man ska säga) och kräver en längre period av ilska för att kunna räknas som förbannad.

Vrede och hat ligger nog ganska nära varandra skulle jag nog säga, för även om man inte hatar en person hela tiden, så under tiden man är arg på någon så kommer man nog hata den personen i alla fall lite.

Jealous minds think alike

Tänkte göra ett litet vecko-'projekt' med de 7 dödssynderna.
(Tidsfördriv)
Avund, Vrede, Frosseri, Fåfänga, Girighet, Lust och Lättja.

Avundsjuka är enligt mig en ganska speciell känsla.
Jag kan ju inte svara för andra, men jag tycker avundsjuka är en blandning av att vara ledsen, arg och kanske aningen ensam.
Ibland blir man avundsjuk på kompisar, man kanske blir avundsjuk för att de kanske har finare saker, rikare föräldrar, eller för att de kanske snackar med med varandra än med en själv.
Eller så blir man avundsjuk på någon man inte känner, kanske för att personen är med någon man själv tycker om eller bara att personen är sötare.
I vilket fall så tror jag att de flesta som blir avundsjuka känner en känsla av att vara 'utanför', om kompisarna snackar mer med varann så känner man sig lite utanför.
Man känner nog även en gnutta av hat, att någon annan får göra eller vara med den som du vill, men inte du.
Visst, att vara arg är jobbigt, att vara beroende av sitt utseende har säkert sina nackdelar det med, men avundsjuka, som är en blandning av allt är enligt mig den värsta känslan.

NO SMOKING

(mamma på bilden)

Jag har aldrig direkt behövt tänka på döden.
Alla i min familj och släkt är väldigt unga.
Jag menar, bara min gammelfarmor(min mammas farmor) är 74 år gammal.
Vilket är åldern på mångas far- eller morföräldrar.
Så döden har aldrig riktigt varit någonting 'nära' mig.
Visst min farfar är död men han dog samma år som jag föddes så det har aldrig berört mig.
Men när jag var hos min farmor insåg jag kanske lite att alla dör någon gång.
Farmor har alltid varit ung i mina ögon för hon håller igång och sådanna saker.
Men även hon blir äldre, och nu när hon har nånting i sina leder så märks det väl mer än innan.
Dessutom var min morfar på besök för ett tag sen, och han har en hemsk rökhosta och kommer antagligen ha rökt ihjäl sig om några år, jag tvivlar på att han blir jättegammal.
Dessa saker har fått mig tänka mer på döden, och hur nära den egentligen är.
Den finns överallt.
Och jag blir rädd när jag tänker att min farmor till exempel, som alltid funnits så nära mig, inte alltid kommer att finnas så nära mig.
Som tur är, så är år faktiskt år, och det finns mycket tid att umgås och uppskatta.
Men jag vet att när tiden väl är inne, kommer det inte ha varit tillräckligt mycket tid.

Tycker nån att jag är löjlig så står jag väl för det.
I så fall är jag stolt över att vara löjlig för att jag bryr mig om min familj.

Hur ska det gå?

Jag tycker det är roligt att hämta idéer från låttexter.
Som många redan märkt :p
Så när jag hörde låten Hur ska det gå? med Melissa Horn, så fick jag denna snabba lilla 'kladd' idé.
Just text raden "Jag tror vi ljög fast vi sa att det var sant".
För är det inte ofta så det är?
Att man ibland ljuger utan att man märker det, och ibland så ljuger man bara för att göra någon annan glad.
Så då tog jag en inte så märkvärdig bild (:

Sen fanns det även en textbit i samma låt som jag tyckte om, "Sånna som vi, med lyckan mitt i sorgen".
För betyder inte det att man kan vara riktigt glad trots att man faktiskt inte mår bra.
Jag tycker att för många säger att när man är ledsen kan man bara le falskt, för det är ju inte så? Man kan vara jätte ledsen, men ändå skratta.
Är någonting roligt så spelar det ingen roll vilket humör man är på, eller är det bara jag som tycker så?

Melissa Horn förövrigt berör mig ganska djupt.